mmmm

tänkte blogga lite så här på kvällstvisten, eller kanske nattvisten? well well, parketten var de och parketten blev de. med både blod svett och tårar. men även många glada miner också. dom glada minerna kom säkerligen från mig, malin och olivia. men mina fötter ville inte riktigt hålla hela vägen tills kvällen var slut. dom kollapsa helt, men ja härdade. mycket trevligt folk från alla håll och kanter. men dom bästa kunde väll ändå stannat en liten längre stund? aja, vad ska man göra liksom. ville bara skrivet att det var jävligt moget iaf... jävligt moget. jag tackar för kvällen och hoppas att inte jag var den enda.

fick en kram av underbarast idag. och det var verkligen stört. jesus maria. har inte vart så blyg på länge. vet inte vad ja ska göra med alla mina känslor men på ngt knäppt vis pekar det åt dig. hmms. men jag blir bara så trött på allt. detta är en stressig tid och allt känns förjävligt. ibland kan allt vara underbart men sen andra stunden kommer man på. ah just deja, så bra hade jag det ite... pusst. aja, vad ska man göra? jag bara fortsätter att hoppas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0