Isabellsvensk

det finns så mycket jag skulle vilja säga, så mycket som finns att förklara. men jag vet inte hur. hur jag ska få kontakt med dig, eller få dig att lyssna utan att döma innan jag har pratat till punkt. hur jag ska få dig att stanna, eller hur jag ska få dig att ens följa med. hur jag ska få dig att se på mig på de sättet du lärde känna mig, och inte på det sättet som jag kan bete mig. du kanske inte ens känner mig, det är nog inte många som gör. det finns saker som man borde förklara för att vissa ska förstå, saker som aldrig borde ha hänt. det finns vänner som sviker utan att man vet om det. utan att man bryr sig. vad är de om då? det finns saker som jag skulle vilja göra just nu, gå ut.. gå långt. dit ingen vet något. där ingen kan prata. eller se. knappt höra. om jag skulle kunna välja ut saker som jag skulle få bort ifrån mitt liv just nu vet jag precis. dom har jag i en egen liten speciell lista. du är en av dom. kanske. kanske skulle de kunna bli bra, men ska de behöva bli såhär först? nu är de inte mitt fel längre. kanske aldrig vart, men man måste väll lägga skulden på någon? inte sant? om man skulle kunna lägga till grejer i livet så vet jag precis där med. jag har nog igentligen allt jag behöver. men ändå behöver jag något som berör mig. flera gånger om. eller något som sårar mig. big time. ja ni vet nog vad jag menar.

det är svårt att vinna. 
you got to be the one that safe's me
 

dom föll ju inte från mig utan för mig. hihi
nej men alla är bara så jävla äckliga. jag med. nej inte igentligen, men tydligen. jag skiter i lojalitet. i trovärdigheten. för det finns inte längre. inget finns som man ska tro på. bara som man ska hitta på och sen förneka. om inte det är sant då. man kanske ska förneka saningen också? kanske.
faller jag så faller jag. finns inte så mycket att göra, gjort är gjort. sagt är sagt. roligare än så blir det inte. det kan inte vara upp till mig, jo lite kanske. men jag förnekar det.
hahah, men!

king!