duktigt isabell
när det känns så bra, när det verkligen känns rätt. när man vill ha så mkt. och verkligen tror att man har allt man vill ha. och sen helt plötsligt när man står där. men det dära allt som tydligen skulle göra en så lycklig. när det helt blev en del av ens liv. betydde det inte alls lika mkt som det gjorde innan. när man har allt man ville ha så jävla mkt. vill man helt plötsligt inte ha det längre. när man kämpat så otroligt mkt för att få så speciella stunder med den personen man trodde gillade så mkt, och sen helt plötlsigt var dom värdelösa. vad gör man då. när man igentligen ska stå där med allt i sin hand, känner man sig bara mer tom. man kan ju inte gå runt och låtsas nej nej. men kan amn vekrligen med att såra en person så mkt. istället sårar man sig själv och håller fast vid den människan ett tag. bara för att inte såra den. varje gång man kommer hem till den rivs hjärtat bitar. det enda man känner är ju jävla falsk man är. och hur mkt den personen tror att man gillar den men igentligen är fallet helt annat. det är hemskt. men vad ska man göra?
som sagt, duktigt isabell.
