Isabellsvensk

hela tiden trott att alla bitar skulle falla på plats igen men nej nej..idag är det 8 år sedan du försvann. och saknaden tynger fortfarande mitt hjärta. en stor del av mig riptes bort med dig, och har aldrig kommit tillbaka. det är konstigt utan dig och har alltid varit. men jag har lärt att acceptera. finns inte mycket annat göra. jag skulle vilja prata med gud eller något. bestäma ett avtal att få träffa dig. och jag är säkerligen inte den enda som vill det. en kram eller bara en blick skulle betyda så mkt. bilden av sista gången vi sågs finns fortfarande i mitt huvud. tänka sig att idag för 8 år sedan gick du bort. tänk att igår för 8 år sen fanns du. och allt var en helt annan värld. du har alltid varit en person som jag behövts i mitt liv. och fortfarande är. det fanns så mkt jag skulle ha sagt till dig för åtta år sen. men sen när vi väl skulle åka var du inte där och det enda jag hade kvar var meningar du skulle fått höra. som sagt, jag saknar dig grymt mycket. och platsen för dig i mitt hjärta finns fortfarande. jag älskar dig mormor. och jag tänker fortfarande på dig! tänk om du bara skulle kunna vara här. det måste blivit ngt fel. det kan inte vart din tur.. ´det finns inte ord för hur mkt jag saknar dig, för hur mkt du betydde i mitt liv, för hur mkt jag älskar dig överhuvudtaget. vila i frid mormor <3