Isabellsvensk

Nu ska ni få höra. Mina senaste dagar med musjäveln vi har här. Den är lika liten som mitten av handflatan ungefär så jag har lite gett upp o döda den för den är söt och ensam men nu jävlar. Nu är det personligt. Nu är det krig. Dagen innan igår gick jag upp i vanlig ordning, ställde mig i köket, hörde ngt krassla och ser hur musen springer ut ifrån mitt rum. Tänkte mer på det tills det slog mig. Jag har ställt min paket med choklad och ostbågar precis brevid sängen, TROR NI INTE, att musjäveln har hittat min choklad och börjat ÄTA PÅ DEN? Jag blev så jävla arg, väldigt lite men ändå. De kändes så personligt. Så samma dag åt jag upp chokladen och gömde mina ostbågar i säkert förvar. Inatt har jag inte kunnat sova. Vaknat flera gånger och inte kunnat somna om. Vaknar ännu en gång, hör hur det prasslar i ett hörn där jag lagt en påse med kitkat choklad. Inser att det är musjäveln som är på g igen, utan att tända lampan springer jag ut och tar sopkvasten och börjar slå mot musen, den ramlar ner och jag slår den igen men den springer och gömmer sig. Tror den är sårad men uppenarligen lever den fortfarande. Ännu en gång på min choklad?? Den jävla horan, nu är de krig. Han ska dö. Så smärtsamt och brutalt. Han är inte söt längre. Jävla as. Fortsättning följer. 

En arg Isabell