Isabellsvensk

Detta ständiga dilemma. Haha, mitt liv är så hårt va? Jag är nog förmodligen bara väldigt tragisk. Varje dag läääängtar jag till att få åka och träna. Att vara själv och bara träna bort allt man tänkt på, tänker på och bös som har hänt. Och de funkar så jävla bra. Om jag inte skulle tränat så mkt som jag gjort skulle jag förmodligen ha spöat upp Kyle vid det här laget. Om jag inte kan åka till gymmet, så äter jag. Sådana sjuka jävla mängder mat. Allt jag får tag i. Det är inte okej. Nu sitter jag här och vill spy för jag ätit så mkt. Gud vad skönt de ska bli o komma hem till mina vanliga rutiner. Så så så så sååååå skönt. Och mina vänner. Asså förlåt men är inte ngt roligt så garvar jag inte. Det är typ pinsamt att min humor inte alls är som deras, för det är så många tillfällen som dom garvar ihjäl sig och jag står som en död människa och väntar på att de ska sluta flabba. Ska bli så skönt o garva ihjäl mig med mina älskade igen. Nu ska jag sova för jag är helt slut, och imorgon ska jag shoppa upp aaallt jag äger.

Isabell