Isabellsvensk

Imorgon sker en väldigt hemsk och sorgsen sak. Vi måste avliva våra vovve euro. Han har fått en benfraktur som är svår att fixa till. Känns förjävligt att lilla vovven inte längre kommer vara på gården. Att man inte längre kommer bli mött av honom när man kommer hem, eller att han luktar äcklig vid matbordet och försöker sno våran mat. Suger riktigt jävla hårt. Dessutom är han bara fyra år gammal. Fick ett sms av mamma angående detta precis innan min redovisning i svenskan. Den redovisningen gick bra efter att ha lipat och hade en klump i halsen! Undra vad klasskamraterna egentligen tänkte. Förmodligen tänkte dom inte att min älskade vovve skulle vara tvungen att lämna oss iaf.