Isabellsvensk

Imorses var nog min värsta morgon på länge. Mamma berättade för mig att hon tänkte dra tidigare än mig vilket skulle betyda att jag skulle få ta mig upp till bussen på egen i SPÖREGN. 2 KILOMETER. Fattar ni? Jag gick och skrek alla möjliga könsord och svärord här hemma. Var så jävla arg, ville inte bli blöt. Sen hitta jag det fantastiska paraplyt jag snott från sommarland (efter att dem hade snott mitt ASstora paraply) hehe. Och resan upp gick väll bra. Men jag var fortfarande arg. Kände bara åh nej. Sa jag inte att regnet förföljer mig? Seriöst, jag får ta tag i detta och reda ut vad vädergudarna har emot mig?!