Isabellsvensk

Att aldrig mer gå utanför dörren, att stanna inne i mitt varma hus tills den feta fula äckliga kalla vintern är över. Var ute och red. Nej vi säger såhär, Isabell gick ut och red. Det var inte Isabell som red tillbaka. Utan det var en vit, rödmosig, igenfrusen, lite blåaktig, snorig, gråtfärdig, smärtkännande varelse. Vi kallar hon, det. Det hemska fanskapet. Men nu sitter Isabell här igen, med ömmande fötter, fingertoppar och snorande näsa. Why man? Så tror nog det var sista gången ja gick ut. KYLFITTA. Hehe, skoja. (Ne) Eller... om mamma låter mig övningsköra idag, DÅ går jag ut. Yessss, fast då i en varm bil.