Isabellsvensk

Det började med att jag vaknade 20 minuter innan min buss gick, då körde mamma upp till den istället för att jag skulle få gå 2 km, hon räddade mig. Sen, väl i skolan fick jag reda på att vi kunde få göra naturkunskaps provet imorgon, börje räddade mig. Sen så hänger jag med hem till mosi och äter flöt och sover en stund, det räddade min livslust. Och efter min körlektion, att jag klarade ett till test, räddade min äckliga känsla efter kärringstoppet jag fick i rondellen på körlektionen. Sen när jag väl märker att jag måste gå till min buss och passerar skolan med vetskapen att just den minut går min buss, möter jag erik. Så han räddade mig ifrån min ensamhet. Och på väg hem ifrån bussen, alltså 2km hemifrån kommer min granne och hämtar upp mig. Hon räddade mina isiga tår. Och väl hemma, möts jag av lukten av bacon. Äter bacon, och älskar livet. Ännu en gång, räddad. Så vad ska rädda mig ifrån att plugga naturkunskap tro? Blir spännande. Försättning följer