jag fattar, varför du.

när du kändes som närmast, var du så långt borta. du var bara i min tankar, och jag vet det jag gjorde var fel pågrund av hur jag känner. fast du vet ju inte om de. och om du skulle få reda på det skulle det väll inte stanna i dina tankar. jag önskar otroligt att det var du som var mig så närma. för du var inte som alla andra. du skulle inte vara så gullig hela tiden. du skulle inte vara särskilt vitsig eller ödmjuk. utan du var bara du. du var liksom.. bara allmänt trevlig. snäll, och förstående. du bara för bra. för bra för allt, för alla, för mig. jag fattar, varför du. <,3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0