let this go..
nu måste jag bara skriva ur mig lite.
jag är så korkad. hur länge har inte jag gått omkring och låtsas igentligen? tänk att en sån unerbar grabb bara blir en sån idiot? vad fan händer med världen?! jovisst han kanske är "the one" men efter dagarna har gått tippar jag mer på att det inte är så. han är inte den personen jag lärde känna för fem öre. den personen saknar jag. den blyga killen. den omtänksamma och söta killen. som hellre kollade ner på sina händer än kollade en i ögonen när man pratade med den. den personen jag lärde känna var snäll. han är snäll nu med fast inte alls på samma sätt som förrut. en jävla kåtbock som säger en sak men gör en annan. hej mogen! jag vet inte vad som har förstört honom, eller om det är han själv. den personen jag känner nu är inte han. samma kropp, men fan inte samma själ. jag vill ha tillbaka den där blyga personen som man kunde prata om så mkt med. som förstog mer än vad man trodde. jag kan erkänna att jag saknar honom. ngt så oerhört. och har gjort det ett tag nu. men efter senare eftertanke tror jag mer att jag saknade det vi hade. inte honom. utan det vi hade. alla säger att det kommer mer sånna stunder. jovisst det tror jag med. fast inte sånna stunder med honom. inte samma underbara stunder med den blyga grabben jag lärde känna. kommer ihåg när jag gick med huvudet högt och sa att du var min och underbar. nu skulle jag nog inte hålla huvudet lika högt. och jag skulle nog inte kalla dig underbar. bara min. min hora.. måste verkligen släppa detta. men det är fan svårt asså. många gånger när jag träffar dig har jag kvar hoppet om att du har förvandlats till den blyga killen igen. men allt för många gånger har jag blivit besviken. jag tror inte jag känner dig längre. nu är hoppet snart borta. men du verkar inte bry dig om att du faktist förlorar. han är inte värd mig någonstans. jag borde hitta ngn annan och bli lycklig med den som jag var med han. men nånstans inom mig har jag fan tron på att du kommer bli " bra " igen. kommer säkerligen ta tid. men då blir jag lycklig med ngn annan. :) jag är faktist lycklig med ngn annan. men.. jag saknar dig som sagt. och jag tycker du är värd att veta det. fast du kanske inte är det igentligen. men du var som en av mina bästa vänner ett tag. jag älskade dig som en av mina bästa vänner. fan kanske.
och tobias, måste sova nu (; pusshaj!
jag är så korkad. hur länge har inte jag gått omkring och låtsas igentligen? tänk att en sån unerbar grabb bara blir en sån idiot? vad fan händer med världen?! jovisst han kanske är "the one" men efter dagarna har gått tippar jag mer på att det inte är så. han är inte den personen jag lärde känna för fem öre. den personen saknar jag. den blyga killen. den omtänksamma och söta killen. som hellre kollade ner på sina händer än kollade en i ögonen när man pratade med den. den personen jag lärde känna var snäll. han är snäll nu med fast inte alls på samma sätt som förrut. en jävla kåtbock som säger en sak men gör en annan. hej mogen! jag vet inte vad som har förstört honom, eller om det är han själv. den personen jag känner nu är inte han. samma kropp, men fan inte samma själ. jag vill ha tillbaka den där blyga personen som man kunde prata om så mkt med. som förstog mer än vad man trodde. jag kan erkänna att jag saknar honom. ngt så oerhört. och har gjort det ett tag nu. men efter senare eftertanke tror jag mer att jag saknade det vi hade. inte honom. utan det vi hade. alla säger att det kommer mer sånna stunder. jovisst det tror jag med. fast inte sånna stunder med honom. inte samma underbara stunder med den blyga grabben jag lärde känna. kommer ihåg när jag gick med huvudet högt och sa att du var min och underbar. nu skulle jag nog inte hålla huvudet lika högt. och jag skulle nog inte kalla dig underbar. bara min. min hora.. måste verkligen släppa detta. men det är fan svårt asså. många gånger när jag träffar dig har jag kvar hoppet om att du har förvandlats till den blyga killen igen. men allt för många gånger har jag blivit besviken. jag tror inte jag känner dig längre. nu är hoppet snart borta. men du verkar inte bry dig om att du faktist förlorar. han är inte värd mig någonstans. jag borde hitta ngn annan och bli lycklig med den som jag var med han. men nånstans inom mig har jag fan tron på att du kommer bli " bra " igen. kommer säkerligen ta tid. men då blir jag lycklig med ngn annan. :) jag är faktist lycklig med ngn annan. men.. jag saknar dig som sagt. och jag tycker du är värd att veta det. fast du kanske inte är det igentligen. men du var som en av mina bästa vänner ett tag. jag älskade dig som en av mina bästa vänner. fan kanske.
och tobias, måste sova nu (; pusshaj!
Kommentarer
Trackback
